mary

Var helt underbart väder idag så efter min första föreläsning gick jag ner till vattnet vid Frescati Hage och läste texter inför min pedagogiklektion. Jag satt där på stenarna och njöt av tånglukten, vattenkluckandet och vinden. Varför måste sommaren ta slut?

Kvällens studieplats är inte lika glamorös + att jag köpt två packet 85% choklad istället för 70% Men förhoppningsvis slinker den också ner, när jag blir tillräckligt desperat.

När jag åkte hem med bussen idag efter min långa dag på universitetet satt jag och pratade med en kurskamrat från pedagogiken. Hon berättade om en reaktion hon haft på mitt beteende innan vi börjat prata med varandra.

Dagen i fråga hade både hon och jag en lång rast mellan morgon- och kvällslektionen. Under rasten satt vi i cafeterian vid pedagogiska institutionen och läste olika kursböcker. Efter lektionen när vi väntade på bussen hade jag snabbt plockat upp en bok igen och fortsatt läsa. Hon funderade då över hur jag kunde börja läsa igen. Hennes hjärna var full av ord och funderingar och att inhämta ny kunskap var det inte läge för även om hon samtidigt kände att det kunde vara smart att utnyttja tiden.

Mycket intressant! Jag skrattade högt när hon berättade det här för jag förstod hur absurt det verkade för henne att jag började läsa igen. Men har man 70+11 böcker som ska läsas så måste man använda all den tid man har så att man unna sig att göra andra saker till exempel att lyssna på vardagshändelser eller att skriva blogginlägg.

Imorgon ska jag på två föreläsningar och sen ska jag träffa Linnea. :)

Efter att ha bott i en relativt liten stad i hela mitt liv där jag lärt mig hitta till de flesta ställen och känner igen många människor så är det en stor omställning att flytta till en större stad där man får en mycket större anonymitet. Jag kan gå runt här utan att möta någon jag känner igen eller som känner igen mig.

 Att vara anonym kan vara bra på många sätt. Man slipper tänka på hur man ser ut, vad man gör etc. för att det ändå inte är någon som uppmärksammar det eller bryr sig. Men det kan också vara jobbigt.  Att möta människor man känner ger en känsla av trygghet och att veta att det nästan alltid finns någon att hitta på saker med gör valmöjligheterna större.

I höst ska jag flytta till Stockholm och läsa modevetenskap 15p och pedagogik 30p. Pedagogiken tror jag kommer bli användbar oavsett vilken väg jag väljer att ta efter dessa studier medan modevetenskapen är mer för nöjes skull. Jag behöver tid att fundera mer över vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Under tiden jag väntar på mitt kall ska jag bo i Stockholm och därmed också flytta hemifrån och bo själv. Jag håller på och söker bostäder parallellt med att jag rensar ut här hemma och letar efter möbler och inredning till mitt nya hem. En del detaljer är redan fastställda men eftersom jag inte vet säkert hur min lägenhet kommer se ut så är det svårt att veta hur jag ska inreda den. Min lust att åka till IKEA och Duka för att köpa glas, porslin och småsaker är jättestark och de enda hindren för att jag inte farit dit är vädret och trycket av att göra upp med det jag redan har först.

Jag har alltid varit en samlare och har svårt att slänga saker. Att bestämma mig för att ett näst intill tomt papper är ovesäntlig är svårt. Jag har anteckningar och mattehäften kvar från att jag började skolan. Det är i och för sig inte mitt fel då min mor tyckte att det var bra att spara sånt som minne. Men ibland är skolanteckningarna användbara. Tack vare att jag vet var jag har mina saker så kan jag ta fram och kontrollera information väldigt enkelt. Det underlättar skolarbete och vardagsliv.

Jag har även samlat på mig otaliga klädesplagg som fyller garderober och byrålådor, skor, böcker, tidningar, prydnadssaker och torkade rosor. Jag vet att det är dumt och onödigt att spara på ALLTING men att bestämma vilket plagg som är mer värt och vilka böcker som är bäst är hjärtkrossande. Misförstå mig inte jag gråter inte av att slänga saker men jag mår dåligt. Jag vet egentligen att jag klarar mig lika bra utan dem men just själva ögonblicket där man bestämmer sig för att slänga något är jobbigt. Så den närmaste tiden kommer jag få utstå många jobbiga stunder. Jag har mycket saker att gå igenom och många saker kommer bli tvugna att hamna i sophögen. Sorgligt men sant.

I fredags var det midsommar, det är en högtid som jag inte riktigt lyckats bli vän med. Det är alltid något i planerna som spricker. Förra året blev det för hårt festade och i år blev det lite väl lugnt.

Började med att sova länge eftersom jag inte sovit ut på en vecka, sen åkte jag till våran hembygdsgård med mina föräldrar där vi gick tipspromenad med samma frågor som alltid, köpte lotter och vann virkade dukar samt fikade och såg på folkdans. Det är bra att ha traditioner som gör att känslan av midsommar finns där.

Efteråt åkte jag in till stan och mötte upp några kompisar vid Frejs kolonilott. Där åt vi tårta, grillade och pratade men alla hade andra planer för kvällen och försvann en efter en. Jag och Frej gick hem till honom och såg på film och det kändes som att något saknades. Jag ville känna en samhörighet och lycka. Nästa år ska midsommar bli sams med mig igen. Som sommaren 2005 med egen midsommarstång, tårta, piroger och film. Kanske inte just det innehållet men känslan. Känslan av samhörighet och lycka som räcker även under de få mörka timmarna av midsommarnatten.

När man växer upp finns det saker som är bestämda. Man ska gå i skolan, tappa sina tänder, börja gymnasiet, fylla 18, ta studenten etcetera. Men efteråt, vad händer då? Nu finns inga fasta datum. Inget som man kommer veta flera år i förväg. Man vet att man kommer gifta sig och skaffa barn men man vet inte när och man kan inte vara helt säker på hur framtiden ser ut för möjligheterna är så stora. Vi kan göra vad vi vill! Bara vi kämpar för våra drömmar så kommer världen att öppna sig för oss.

Jag har den senaste veckan varit på en/ett utbildning/konferens/läger, (kärt barn har många namn), vid Örebro universitet som heter E-max där unga entreprenörer samlats för att utvecklas och nätverka. Det har varit lärorika dagar som fått en att fundera på vad man verkligen vill göra. Reflektera över vad som egentligen är viktigt. Jag vill skapa något i mitt liv, jag vill ge människor något att glädjas över, jag vill inte påverkas jag vill leda.

Efter ett kort tredje år på gymnasiet har jag tagit studenten! Jag sydde både min balklänning och min studentklänning och fick sy in i det sista men jag är grymt nöjd med båda mina alster! Skulle vara kul att ha mer tid att sy men teater och skola har tagit upp en stor del av mitt liv de senaste åren.

Till hösten kommer det bli Stockholm, igen! På universitetet finns den intressanta kursen Modevetenskap som jag ska blanda med pedagogik. Jag funderar på att anmäla mig till en teaterkurs på Kulturama men jag vet inte hur mycket tid det kommer ta med pluggeriet så det är svårt att bestämma.

Idag slutade min näst yngsta kusin nian det är intressant att komma tillbaka till den omgivning som man själv växte upp i och se att det inte är så annorlunda. Men jag är glad att min kusin tar det lugnare än vad jag gjorde. Till hösten ska hon börja på det gymnasium som jag just slutat ifrån så jag kommer hålla koll på hur den utbildningen utvecklas!

Varför utsätter sig människor för träningspass med främlingar i trånga lokaler där musiken dunkar linte för högt och rörelserna är lite för komplicerade för att man ska kunna hålla koll på alla kroppsdelar.

Jag har usel kordination när det gäller att följa rörelser som andra människor visar. Men jag älskar musiken och känslan av att jag gör något bra, att jag hjälper min kropp. Att jag sedan får träningsvärk i flera dagar efter passet gör saken lite jobbigare men det visar också att det påverkar kroppen. Det är jobbigt att träna när man har tider att passa. Jag vill kunna strecha läänge, för det är det skönaste med att träna. Stretchen är belöningen.

Har haft lov i en vecka nu men känner inte att jag blivit utvilad. Hade underbara dagar i Malmö med Klara, men jag har inte återfått någon ork att palla med plugget. Har hur mycket som helst att göra och inget gör mig engagerad. Jag vill bara slappa och läsa en bra bok.

Läste ut romanen Smuts under lovet. Riktigt intressant läsning om sexhandel i Sverige och världen. Man kan inte förstå hur utbrett det är. Saker som sker under ytan stannar under ytan. Visst, det är hemsk att människor betalar för andras kroppar men det måste gå att lösa det på något annat sätt? Det sexuella tvång som männen i boken känner är riktigt äckligt. Läs den!

Tyvärr har jag läst ut den och måste återgå till tråkigt pluggande.

Jag och Klara tror att detta är rätta forumet för att hitta drömprinsen, elle iaf varsin kille! ;) Klara formulerade annonsen. Haha.

Hej! Vi söker två skötsamma killar för samtal och fysisk kontakt. Vi vill att ni ska vara snälla, ha snygg kropp, vara roliga, chamiga, heta och SMARTA. Och mmmm lukta gott!

Ni får gärna spela gitarr eller varför inte ha som hobby att kyssa öronsnibb eller laga mat? Är ni sushi-kockar är det ett stort plus! Toffla inte idioter men älska oss och åtrå! Var vidsynta och ha så få fördomar som möjligt, ha bra och goda åsikter!

Klara har inget lokalsinne, kan inte vissla och är förjävla dålig på att laga mat. istället har hon bästa movesen och är skitbra på att massera fötter.

Marie kan alla schlager! Hon har sjukt största garderoben med många klackskor bland annat ett par rosa. Marie ger fan i romantiska middagar och skogspromenader, men om du är lagd åt det hållet går det bra ändå.

Vi vill fylla vardagen med mysiga hemmakvällar, sena nätter och passionerade kyssar!

kom igen nurååå om ni finns därute! Vi kan vara bli det bästa som hänt er ^^ !

Svar till: vi vill hitta er nu! :D

Detta inlägg tillägnas min syster som älskar att hålla koll på vad jag sysslar med. Jag tror hon saknar sin gymnasietid och sin lilla syster så klart! <3

06:30 Min bror och mor kom och sjöng för mig. Jag fick en röd, fin väska och presentkort på öronhåltagning. Sen åkte jag till skolan. Blev grattad av mina klasskamrater. Fick örhängen av Sara och Kajsa.

Slutade tidigare sista lektionen. Drog med mig Sara och Kajsa och tog hål i öronen. Sen åkte bussen från stan

Var hemma och vilade, bytte kläder etc. Sen in till stan igen vid 18 tin. Åt mat på Pacos med Frej och Klara. Erika och Danne kom också. Fick fina presenter av mina flickor. Från Pacos gick vi vidare och plockade upp Niklas sen till MM-baren där vi drack lite Cider och mötte upp Martina, Sara, Alex, Björn och Mia.

Strax innan 22 kom vi till Frimis, det var bara vi där. Dansade, drack några drinkar, snackade med bartendern och fick fribiljetter.

Dansade, dansade, dansade till 00:30 då jag och Klara gick till bussen och åkte hem till mig. Var en grymt lyckad kväll!

Jag har länge funderat på detta fenomen. Jag vet inte riktigt om mina åsikter är mina egna eller om de helt enkelt överförts från min mor. Hennes åsikt är att "tatueringar är för brottslingar och sjömän". Men hur ser verkligheten ut? Jo, massor om människor har tatueringar. Man ser en på var och varannan kropp. En del är helt synliga, andra svårare att upptäcka. Vanligtvis har tjejer mindre tatueringar på gömda ställen och killar stora tatueringar på armar etc. Finns det anledningar till att det är så? Är det egentligen mer manligt med tatueringar? Varför gör människor tatueringar?

Det finns självklart flera svar till de här frågorna. Men allvarligt talat så tror jag att det hela grundar sig i tradition. De flesta brottslingarna och sjömännen var och är män. Sen passar stora tatueringar bättre på män som har större armar och muskler. Och, ja, tauteringar är manligt! Varför gör då tjejer tatueringar? Det känns nästan som de flesta vill ha en tatuering bara för att de kan. Det känns inte som alla tänker på konsekvenserna av att ha tatueringar. I och för sig är de mer "folkliga" nu men de väcker fortfarande fördomar. Man litar mer på en person som inte har en döskalle (or whatever) på överarmen. Tatueringar visar mer än kläder och väcker på så sätt starkare känslor.  Dessa aspekter bör tas med innan man gör tatuering. Sen bör man även ta reda på hur mycket det skulle kosta ifall man tog bort den. En tatuering är inte vad som helst. Det måste man komma ihåg. Det tror jag många glömmer bort. Den sitter där förevigt. Det är lång tid.

Nyss hemkomna från två dagar i Göteborg.

- Fy va mycket pengar jag har gjort av med den här helgen
- Det är torsdag, helgen har inte börjat!

Solen lyser lite grann. Sen övergår vädret till regn och blåst. Det är inte den sommaren jag hoppats på. Jag vill åka och bada, vem vill följa med?