mary

Svenskar "ska" vara tysta och inte ta plats. Vi ska tycka att alla har rätt och försöka vara alla till lags. Vill vill helst inte prata högt om våra tankar och funderingar. Vi vill inte berätta vad vi känner rakt ut. En del vågar inte ens prata med personen de gillar. Hur ska man då få reda på vad den andra personen tycker? Eller hur den andra personen är på riktigt?

Jag har en vän som gillar en kille som hon har ganska nära kontakt med. Hon umgås inte med honom men hon träffar honom regelbundet. Problemet är att hon inte vågar prata med honom. Inte ens när hon är själv med honom vågar sig ord över hennes läppar. Hur ska flickan klara sig? Vad är lösningen på problem som detta? Ska man strunta i det och låta känslorna dö ut? Eller ska man försöka att göra det bästa av situationen och hitta en lösning? Jag tror på det senare alternativet även om jag vet, från egen erfarenhet, att det är grymt jobbigt att säga hur man känner. Det blir mer "han kanske fattar om jag ler lite"? Eller "jag kan krama honom extra hårt". Även om man inbillar sig själv till att tro att han har fattat och vet precis hur man känner så är det oftast inte så. Är du en person som ler ofta så märks ett extra leende inte. Är det även så att du inte känner personen du gillar så bra så vet ju inte hon/han hur du brukar bete dig och kan då inte se vad du gör annorlunda eftersom hon/han lärt känna dig som du är nu.

Vad kan man göra? Jo! Prata med personen. Det är det enda rätta. Det enda som verkligen får personen att förstå vad du känner. Men det kan man ju inte göra. Iaf inte om man är "svensk".