mary

Måndag: Snöbollskrig hemma hos mig. :)
Tisdag: Fika med Madeleine & Sara sedan filmkväll hos Elvira med gammla Klasskamrater.
Onsdag: Pappa fyller år, sedan party på kvällen.
Torsdag: Åker till Sthlm (inte allt för tidigt) Möter upp Linnéa. ;) Shopping
Fredag: Hälsa på på VRG. Miss you guys! Fika med Alex. Hänger. Åker hem.
Lördag: Hemma och superpluggar allt jag skulle pluggat alla andra dagar på lovet. Sen hem till Jossa på kvällen.
Söndag: Återhämtning, relax.  En liten promenad kanske?

Låter som ett bra lov tycker jag. ;)

Efter en låång dag i skolan är det äntligen dags att åka hem. Först väntar jag på bussen i en halvtimme. Träffade ju Klara så det gjorde väntan myycket trevligare! ;) Men sen kommer jag på bussen, somnar nästan pga mörkret. När jag kommer fram till min hållplats går jag fram som vanligt och dörren öppnas. Jag tar ett steg ut ur bussen och BANG! Där ligger jag på marken. Marie har lyckats, för första gången i sitt liv, att stuka foten. Gosh! Det gör ont, man kan inte gå och det är jobbigt att hoppa på ett ben. Till råga på allt snöar det och är massa minusgrader och jag måste gå de sex minuterna som det tar att gå från bussen.

Jag vill inte ha vinter. jag längtar efter våren och solen och värmen....

Okej, nu kör vi vad har vi?
- En dag som ska uppmärksamma kärleken
- Kärlek kan inte köpas
- Vi köper jättemycket presenter

Jag har alltid varit exalterad inför Alla hjärtans dag. Stora förväntningar om att i år kanske jag får en anynom ros från en hemlig beundrare, en chokladask bara för att eller ett litet kort med en mysig dikt.

ALLTID har förväntningarna varit för höga eftersom jag adrig fått en anonym ros, jag har inte fått den där chokladen och kortet har aldrig nått min brevlåda. Därför har jag i år kommit fram till att inte tycka om Alla hjärtans dag. Det är ingen bra dag. Den ger bara upphov till sorg och sänkt självförtoende för man vill ha en ros eller något uppmuntrande. Man man blir utan och ska ändå se nöjd och glad ut. "Du får nog nått nästa år", "men jag tycker om dig Marie!", "Jag kan rita ett kort åt dig?". Jaja, gör allt för att det uppenbara inte ska visas.

Nej, i år har jag inga förväntningar, i år blir det inga hjärtan, ingen choklad och inga rosor...

Såg filmen Farväl Falkenberg idag.  Vet inte riktigt hur mina känslor för filmen är. Jag trodde att den skulle vara mer som en ungdomsfilm men allvaret i filmen är tungt. Det är svårt att ta in den deprission och tristes som rollerna upplever. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, bli förbannad eller glad. Det enda jag vet med säkerhet är att den inte gör bra reklam för Falkenberg.