mary

I höst ska jag flytta till Stockholm och läsa modevetenskap 15p och pedagogik 30p. Pedagogiken tror jag kommer bli användbar oavsett vilken väg jag väljer att ta efter dessa studier medan modevetenskapen är mer för nöjes skull. Jag behöver tid att fundera mer över vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Under tiden jag väntar på mitt kall ska jag bo i Stockholm och därmed också flytta hemifrån och bo själv. Jag håller på och söker bostäder parallellt med att jag rensar ut här hemma och letar efter möbler och inredning till mitt nya hem. En del detaljer är redan fastställda men eftersom jag inte vet säkert hur min lägenhet kommer se ut så är det svårt att veta hur jag ska inreda den. Min lust att åka till IKEA och Duka för att köpa glas, porslin och småsaker är jättestark och de enda hindren för att jag inte farit dit är vädret och trycket av att göra upp med det jag redan har först.

Jag har alltid varit en samlare och har svårt att slänga saker. Att bestämma mig för att ett näst intill tomt papper är ovesäntlig är svårt. Jag har anteckningar och mattehäften kvar från att jag började skolan. Det är i och för sig inte mitt fel då min mor tyckte att det var bra att spara sånt som minne. Men ibland är skolanteckningarna användbara. Tack vare att jag vet var jag har mina saker så kan jag ta fram och kontrollera information väldigt enkelt. Det underlättar skolarbete och vardagsliv.

Jag har även samlat på mig otaliga klädesplagg som fyller garderober och byrålådor, skor, böcker, tidningar, prydnadssaker och torkade rosor. Jag vet att det är dumt och onödigt att spara på ALLTING men att bestämma vilket plagg som är mer värt och vilka böcker som är bäst är hjärtkrossande. Misförstå mig inte jag gråter inte av att slänga saker men jag mår dåligt. Jag vet egentligen att jag klarar mig lika bra utan dem men just själva ögonblicket där man bestämmer sig för att slänga något är jobbigt. Så den närmaste tiden kommer jag få utstå många jobbiga stunder. Jag har mycket saker att gå igenom och många saker kommer bli tvugna att hamna i sophögen. Sorgligt men sant.

I fredags var det midsommar, det är en högtid som jag inte riktigt lyckats bli vän med. Det är alltid något i planerna som spricker. Förra året blev det för hårt festade och i år blev det lite väl lugnt.

Började med att sova länge eftersom jag inte sovit ut på en vecka, sen åkte jag till våran hembygdsgård med mina föräldrar där vi gick tipspromenad med samma frågor som alltid, köpte lotter och vann virkade dukar samt fikade och såg på folkdans. Det är bra att ha traditioner som gör att känslan av midsommar finns där.

Efteråt åkte jag in till stan och mötte upp några kompisar vid Frejs kolonilott. Där åt vi tårta, grillade och pratade men alla hade andra planer för kvällen och försvann en efter en. Jag och Frej gick hem till honom och såg på film och det kändes som att något saknades. Jag ville känna en samhörighet och lycka. Nästa år ska midsommar bli sams med mig igen. Som sommaren 2005 med egen midsommarstång, tårta, piroger och film. Kanske inte just det innehållet men känslan. Känslan av samhörighet och lycka som räcker även under de få mörka timmarna av midsommarnatten.

När man växer upp finns det saker som är bestämda. Man ska gå i skolan, tappa sina tänder, börja gymnasiet, fylla 18, ta studenten etcetera. Men efteråt, vad händer då? Nu finns inga fasta datum. Inget som man kommer veta flera år i förväg. Man vet att man kommer gifta sig och skaffa barn men man vet inte när och man kan inte vara helt säker på hur framtiden ser ut för möjligheterna är så stora. Vi kan göra vad vi vill! Bara vi kämpar för våra drömmar så kommer världen att öppna sig för oss.

Jag har den senaste veckan varit på en/ett utbildning/konferens/läger, (kärt barn har många namn), vid Örebro universitet som heter E-max där unga entreprenörer samlats för att utvecklas och nätverka. Det har varit lärorika dagar som fått en att fundera på vad man verkligen vill göra. Reflektera över vad som egentligen är viktigt. Jag vill skapa något i mitt liv, jag vill ge människor något att glädjas över, jag vill inte påverkas jag vill leda.

Efter ett kort tredje år på gymnasiet har jag tagit studenten! Jag sydde både min balklänning och min studentklänning och fick sy in i det sista men jag är grymt nöjd med båda mina alster! Skulle vara kul att ha mer tid att sy men teater och skola har tagit upp en stor del av mitt liv de senaste åren.

Till hösten kommer det bli Stockholm, igen! På universitetet finns den intressanta kursen Modevetenskap som jag ska blanda med pedagogik. Jag funderar på att anmäla mig till en teaterkurs på Kulturama men jag vet inte hur mycket tid det kommer ta med pluggeriet så det är svårt att bestämma.

Idag slutade min näst yngsta kusin nian det är intressant att komma tillbaka till den omgivning som man själv växte upp i och se att det inte är så annorlunda. Men jag är glad att min kusin tar det lugnare än vad jag gjorde. Till hösten ska hon börja på det gymnasium som jag just slutat ifrån så jag kommer hålla koll på hur den utbildningen utvecklas!